Efter några fysiskt hårda träningsdagar här på Camp Mallorca var det idag dags för att öva cykelkultur. När ett gäng smet iväg österut efter Arta-vägen tog Bjarne med mig på ett stentufft poseurpass. Det blev en dag i regel #80:s tecken.

Efter en noggrann visitering av cyklar och kläder gav vi oss av mot Alcudia. Efter att i motljus försökt få till några bra bilder kämpade vi oss ut mot hamnen för att få dagens första kaffe (efter frukost). Efter att ha konstaterat hur hårt men rättvist livet är kämpade vi oss upp ur soffan för att ta oss vidare paradisstranden i Cala San Vicenç. På vägen upp stannade vi till efter Puerto Pollenca-vägen där mästaren visade hur en sann poseur poserar på en cykel. Som adept fick jag bara göra grovjobbet och hålla i kameran.

Enligt Bjarne så är hemligheten att hitta rätt balans när man sitter på ramröret och att få ut foten tillräckligt långt utan att ramla.

Det blev nästan för mycket träning under en vilodag så vi fick långsamt skynda oss upp till Pollenca för att att äta Pa amb oli och citronpaj på torget.

Livet är som sagt hårt men rättvist.

Patrick skickade igår en länk med det vackraste cykelfilmklipp jag någonsin sett. Jag satt en stund och funderade på att skriva något smart om Paris – Robaix 2011, men det kändes överflödigt.

Jo en sak – däcken klarar mer än man tror…  Kolla nu på filmen!

Jag lärde känna Lasse ordentligt när vi körde partempo runt Siljan i somras. Vi startade i en jättestor snabbgrupp som Lasse hade fixat, ordnat och grejat. Typiskt Lasse. Vi släppte dock efter att ha snittat 35-36 km/h de första 6 milen.

För några år sedan fanns det ingen organiserad cykelträning på Lidingö. Lasse som var en nyfrälst cyklist bestämde sig för att ändra på det. Med stor envishet och vilja började han samla en liten skara utanför Maltes på Lidingö. Allt det är historia idag och Lidingö har växt upp till att bli ett av de största träningställena inom Fredrikshof. Idag finns ett  helt gäng kompetenta och engagerade ledare och verksamheten växer. Jag har glädjen att cykla med dem ganska ofta, första oktober var vi till exempel över 60 stycken som cyklade Vaxholmsrundan!

Lasse är dessutom aktiv i vårt ledarforum och ledare för ett Sub 9 Lag på Vättern. Dessutom arbetar vi tillsammans i den grupp som ska fortsätta utveckla Stockholmsregionens största motionslopp – Roslagsvåren.

Allt detta gör att det inte är konstigt att Lasse idag utsågs till årets ledare i Sveriges största och bästa cykelklubb. ”Sällan har en ledare fått så många att cykla så ofta, så fort, så långt och så gärna” löd motiveringen som klubbens nya ordförande Charlotta Carlås läste upp.

Lasse är ett viktigt skäl till att cyklingen växer i Sverige just nu. Grattis Lasse!

Lasse och jag stolta i mål. Siljan Runt 2011. Foto: Helena Lindahl

I somras hyrde vi ett hus strax utanför Pollenca på Mallorca. Helena och jag fick en härlig cykeldag tillsammans. En fördel med egen pool är att det bara är att slänga sig i efter en runda

Praktiskt nog visade det sig att en av våra vänner befann sig på en resort i Alcudia. Tjejerna hade inga problem med att få en dag bland åtta pooler och glasskiosker. Helena och jag fick en härlif runda tillsammans. Vi cyklande bland annat via Campanet, Búger och Muro. Fikade gjorde på många ställen. Det var riktigt kul att få visa ”mitt” Mallorca en dag. Som jag misstänkte var Helena svår att hänga av. Det många meilen pendling på 24 kilo Skeppshult har gett sitt. Väl hemma igen var det bara att slänga sig i poolen. Hur tror du colan smakade?

Idag ger jag utrymme för ett viktigt budskap i bloggen. Rädda Barnen utför ett väldigt viktigt arbete för utsatta barn och unga i Sverige. Stanna upp och tänkefter vad du kan göra. Om inte annat kanske vi kan sätta upp ett cykellopp för att stödja verksamheten? Vem blir först?

Jag är säker på att det inom cyklingen finns många sunda vuxna som kan vara till stöd och räcka ut en hand.

Den här filmen kommer snart att visas på bio och i TV4. Lägg den gärna på din blogg eller Facebooksida också.

För några veckor sedan var jag ute på en runda som jag var helt säker på skulle vara den sista på racern för året. Nu blev det inte så.

Det var inte bara att upptäcka Tyresös backar, njuta av kunglig fika på slottet eller få provcykla Niklas rakbladsvassa S3:a som gjorde dagen härlig. Nej, jag tror att det berodde på att vi verkligen ville njuta av det som kunde bli den sista cykelvärmen.

Visst kan man verkligen se hur Kent, Martin och Niklas njuter i solen?

För några år sedan så började jag höra ryktet om några farliga cykelkillar längre upp på gatan. Ryktet sa att de tog Nockebybron i svindlade hastigher och cyklade tvåsiffriga sträckor. Jag trodde nog inte att det var helt sant – men det lockade mig.

Om jag ska tacka någon speciell person för att jag hittat cyklingen så är det Alex. Med avund såg jag honom och P-A på sina skinande Bianchicyklar och spejsade solglasögon rulla ner för gatan på väg ut på sina rundor. Känslan var ungefär densamma som när de stora killarna på hemma på mammas gata kom glidande på sina 10-växlade Gitane och Peugeot i slutet på 70-talet.

”-Skaffa en snabb cykel och häng med oss, sa Alex”. Det var nog det som fick mig att börja cykla om jag tänker efter. Min första racer sedan 80-talet blev så klart en Bianchi.

Sedan dess har det blivit många rundor tillsammans med granngrabbarna i VHCK. På rundorna med Alex uppskattar jag samtalet. Vi hinner prata om livet, tillståndet i nationen och naturligtvis om cykling. Jag känner nog ingen som är så passionerad över cykelsporten som Alex. Det är aldrig långt till en referens om en utbrytning i Girot 2003 eller en seger i Touren 1997. Jan Ullrich är den stora idolen. Allt är möjligt när vi pratar och drömmer. Den ende vi hänger av är Jante.

Idag hade vi en fantastisk novemberrunda då vi körde ”Minimälaren” (ner till Slagsta och hem över Ekerö.). Vi pratade om mål med vinterträningen och planer för våren.

Tack för en härlig runda Alex – du är en riktig cykelkompis!

Gråmulet och glest mellan löven på träden. Jag vill bara drömma mig bort till kortärmat och torra släta vägar. Som tur är finns det bilder som hjälper till.

Går igenom min Dropbox och hittar den här bilden på mig och Gunnar Larsson från i påskas. Anders Grund tog den när vi lugnt rullade för att ta en eftermiddagsfika på torget i Petra.  En härlig eftermiddag  utan måsten  med klubbkompisarna på cyklingens ö.