Symbolen för det nya

Förhoppningsvis är ett förlorat träningsår till ända. 2013 gick nog till historien som det sämsta cykelåret i min korta karriär som hängiven cyklist. Både hälsan och engagemanget fick sig en törn. Mögel och makt. Två saker på helt fel ställen. Men nu är huset sanerat och annat också löst. 

Jag väljer att sammanfatta slutet och början med en bild. 2014 – nu kör vi!

Frihetströjan

 

Publicerat i Aerodynamik, Cykling, Vackra cykelsaker 1 kommentar

Grus och lasagne

Cykelabstinensen är en lömsk rackare som smyger sig på. Den sätter sig i kroppen som ett segt degigt täcke. Men framför allt så sätter den sig på humöret. Och det märker omgivningen. Vilken tur att jag inte behöver vända på den första gatsopbilen tack vare min cross.

Jag har inte cyklat ute på väldigt länge och hittat på ursäkt efter ursäkt. Idag peppade Helena mig att ta en liten runda och ”bara trampa runt lite”. Jag misstänker att abstinensen inte varit så smygande här hemma utan väldigt påtaglig.

Det är verkligen skönt att ha en cyklocross så att det går att komma ut tidigare. Förr om åren har det kommit ett glädjerus när de börjat sopa gatorna. Jag har till och med cyklat i parkeringshus någon gång varje vinter. Men idag var det verkligen härligt att komma ut. En runda runt i närheten och lite backar i Hässelby gjorde gott för knopp och kropp.

griscykling640

När jag kom hem hade Helena precis tagit lasagnen ur ugnen. Februari blev plötsligt mer uthärdligt.

Publicerat i Aerodynamik 5 kommentarer

… med lust och fägring stor.

Februari börjar kännas tröstlöst. Visst spinning och annat, men kan det inte bli sommar snart? Bläddrar febrilt bland sommarens minnen för att få förnimma känslan en stund. Hittar en bild som jag bara måste dela med mig av. Kent, Bjarne, Lars och jag på en härlig runda med våffelfika på Skoklosters slott.

__Skokloster

Den blomstertid nu kommer…

Publicerat i Aerodynamik, Cykling, Vackra cykelsaker 2 kommentarer

Nybörjaren är viktigast

Något som slog mig när jag började med landsvägscykling var det engagerande välkomnandet jag möttes av. Först Göran och sen Bosse i Hovfet. När jag sen åkte på mitt första cykelläger på Mallorca mötte jag Suzanne som förmodligen är en av de gladaste cykelguider jag någonsin träffat. det gav mig energi.

Det är lätt att bli fart och ”milgirig” när man åker på cykelläger. Allt mäts, bloggas och delas. Man pratar lutning, distanser och maxfart. Därför är det tur att sådana som Suzanne finns, som får oss att se även det som finns utanför asfalten – att ta in det som finns omkring oss. Jag har hängt med i Suzannes grupper på dagar då jag behövt ta det lite lugnare. Det som slagit mig är hur hög stämningen är och hur väl de som är nya tas om hand. I hennes grupper är det alltid roligt. Något som jag själv försökt ta med mig i ledandet av nybörjargrupper. Något som jag idag tycker är bland det mest givande att göra. Jag blev därför glad när Suzanne här om dagen kontaktade mig för att berätta om ett nybörjarläger hon arrangerar i Halland senare i vår.

Suzanne

Suzanne på Camp Mallorca. Foto: Christer Hedberg

 

På hemsidan möts man av ett stort ”Nybörjaren är huvudpersonen”! Jag har sett i andra sammanhang hur starkt det blir och inom cykel så är det en så stor fördel om de nya får vara nya ett tag och lära sig grunderna ordentligt. Jag har sett att de som lagt kraft på grunderna snabbt blir säkrare och snabbare cyklister än de som försöker hoppa in i snabbare grupper. Så Suzanne fortsätter med sin glädje sprida kunskap till de som är på väg in i cyklingens härliga värld.

Tack Suzanne och ett särskilt tack för att du visade mig både Pollenca och Cala San Vicenc – två av mina absoluta favoritplatser idag!

Publicerat i Aerodynamik, Cykling, Träning 5 kommentarer

Älskade Mallorca

Snöigt och halt. Influensan härjar i huset. Och så melodifestivalen på det. Livet kan vara mer på topp. Men det finns ljuspunkter – om knappt en och en halv månad går flyget till Mallorca igen.  I påsk fyller världens bästa cykelklubb en chartrad Norwegiankärra drygt till hälften. Planeringen är i full gång. I år ska det bli extra bra. Älskade Mallorca.

Jag hade avfärdat Mallorca som ett simpelt chartermål. Bunkerhotell, grisfest billiga barer. Misär och tristess. Tillsammans med ett gäng grabbar i kvarteret letade jag cykelresa inför påsken 2010. Italien eller kanske Frankrike – men Mallorca? Det gav inga vibbar av vare sig giro eller touren men ju mer jag läste och lyssnade ju mer växte bilden av ett litet cykelparadis fram.

Mallorca har alltid haft en stark dragningskraft med sitt strategiska läge i medelhavet. Sjörövare, romare och araber slogs om att erövra ön från varandra. Sen kom en stunds självständighet innan spanjorerna intog ön. Sen började charterturismen blomstra och turisterna slogs om solstolar och barpallar. Efter det kom golfarna och sist cyklisterna. De senare har med sina klungor erövrat vägarna och kaféerna. Lite av kampen finns dock kvar när de svenska cyklistena på påskdagen i hundratal driver tyskarna av torget i Petra. En kort historiebeskrivning som kanske missar några detaljer men jag tror jag fått med det viktigaste.

Efter att första påsken cyklat närmare 100 mil på ön var jag fast, det gick inte att undvika och 2011 var jag på plats igen. Jag har sen lurat med mig både familj och vänner, de senaste två somrarna har vi hyrt ett hus utanför Pollenca. Det är för övrigt Mallorcas gamla huvudstad, en fantastisk liten stad som nu också fick bli en del av historielektionen. Mallorca är en fantastisk ö kort och gott. Vacker, kulturell och tillräckligt stor för att det aldrig känns trångt ens i högsäsong. Faktum är att man medvetet arbetat för att minska massturismen.

MallorcaCollage

För att riktigt drömma mig bort ikväll så gjorde jag ett kollage av bilder från mina senaste fem gånger på ön. Platser jag besökt och människor jag mött. Det är få platser som jag mött så många genuint goda vänner på som Mallorca. Jag har också haft fantastiska stunder med min familj. Att cykla med min dotter Emilia i somras var en riktig höjdpunkt som jag gärna gör om – många gånger.

Älskade Mallorca snart möts vi igen!

 

Publicerat i Aerodynamik, Allmänt, Cykling, Vackra cykelsaker 9 kommentarer

Episk dag

Vissa dagar är det så sjukt härligt att bo i Stockholm. De senaste fem åren har staden vuxit genom alla mil på landsväg. Den här hösten blir intrycket djupare genom att jag tagit mig ut på stigar och grusvägar. Idag var det dags att cykla cross söder om stan. I Hellas med omnejd.

Vi träffades vid Hornstull Niklas, Pontus och Mats som var med och cyklade i vårt gäng för första gången. Vi började lungt på södra sidan av Årstaviken och cyklade ut mot Skarpnäck. Sen ut och rundade Flatensjön. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt var vi cyklade idag. Men Niklas hade planerat en riktig propagandatur så det var bara att åka med. Genom att vi startade lugnt så bråkade astman inte för mycket med mig idag, det gick rätt bra att stå på i terrängen. Riktigt skönt med den växlande terrängen och alla fallande löv.

Riktigt häftigt var det att genom vassen på träbryggorna. Inte direkt såphalt men det krävde sin koncentration att inte fastna i springorna.

Vid serveringen på Hellas träffade vi Johnny Öhrn som var ute på en Mtb-runda.

På vägen hem cyklade vi via djungelcrossbanan i Sköndal. Nästan tom på grund av tävlingarna i Falun. Ett testvarv vågade vi oss på. Klarade banan på lite drygt dubbla tiden för banrekordet på Strava… Det blir fler gånger! Urban känsla på det stället.

Publicerat i Aerodynamik, Cyclocross, Cykling, Vackra cykelsaker 3 kommentarer

Kvällscross

Ikväll blev det spontancross i Västerort. Patrick drog med mig ut en runda via Johannelundstoppen ner mot Grimsta. Otroligt hur kul det är att cykla på stigar och grusväg. Kanske borde färre cykelvägar vara asfalterade :-)

Det var magiskt att i mörkret köra stigen längs Mälaren mellan Malteholmsbadet och Kaananbadet sen på grusväg och lite eljusspår tillbaka. Cyklocross-faktorn höjdes genom att springa genom portalerna på Hässelby slott. Sen uppför Johannelundstoppen igen. Att termometern kröp ner under nollan gjorde att jag kände mig lite duktigare.

Min astma har varit riktigt usel den senaste veckan, men ikväll kändes det bättre. Det blev riktigt mycket träning på en knapp timme. Riktigt rolig träning.

 

Publicerat i Aerodynamik, Cyclocross, Träning 1 kommentar

Höstsol och lera

Idag blev det den första riktiga crossrundan. Med start i Ursvik cyklade jag tillsammans med Kent, Niklas och Patrick  på Järvafältets grusvägar och stigar upp till Ängsjö där vi hade en riktig mysfika. Crossen ser inte helt ny ut just nu.

Det är en stor omställning att börja köra i skogen och på grusvägar. Idag var jag riktigt trött och det var kämpigt att riktigt hänga på i tempot. Men jag måste säga att jag verkligen gillar att köra cross. Mycket av fartens tjusning finns där från landsvägskörningen men samtidigt tekniskt mer omväxlande. Det känns också mycket fräschare att slippa andas in alla partiklar från vägen.

Fantastiskt väder men ganska tungt. Det blev lite lättare på hemvägen när jag justerade bakbromsen så att den inte låg på hela tiden.  Hösten har börjat!

Publicerat i Aerodynamik, Cyclocross, Cykling, Träning Kommentering avstängd

Naturligt grepp

Ikväll fick Mats sin efterlängtade cross. Nummer tre i gruppköpet fick komma hem. Med cykeln på taket studsade jag upp för kullerstensbacken. Fantastiskt att det finns sådana gator kvar i stan. Mats stod och tryckte i porten när jag kom. Jag tror cykeln var efterlängtad.

Efter att ha skådat den i minsta detalj så åkte den upp på axeln precis som en cyclo cross ska ligga. Med ett helt naturligt grepp. Det var något belgiskt över hela miljön. De där kullerstensgatorna måste jag testa snart.

 

 

Publicerat i Cyclocross, Cykling, Vackra cykelsaker Kommentering avstängd

Det gick bra tack!

Jag har fått många oroliga frågor igår efter det att jag bloggade om vurpan på Colnagon i skogen. Det var inte meningen att skapa oro i onödan och jag tyckte att det var en ”kul grej” att skriva om. Beklagar om du blev orolig.

Själva vurpan gick till så att det var ett medlut med  en lerig stig omgiven av ganska mycket gräs. När jag märkte att jag efter sladden mot roten inte hade kontroll styrde jag ut i gräset men fick väja för björken som plötsligt stod där. Själva omkullåkningen gick långsamt. Genom att jag slog i ryggen först så slog cykeln inte ens i backen. Inte en skråma alltså. Cykeln klarade sig perfekt. Jag klarade mig upplysningsvis också – men det har ingen ju frågat om.

 

Publicerat i Aerodynamik Kommentering avstängd